Om du är intresserad av att skriva ett inlägg, hör av er till fr.bitterfitta@gmail.com.
______________________________________________________________________
Jag är feminist. Och inte på det där oreflekterande "alla ska väl ha lika lön"-sättet, utan efter att ha tänkt igenom ideologin och jobbat med mig själv. Det finns en könsmaktsordning, kvinnor är undantaget - män normen och de föreställningarna som är kopplade till den här sociala och kulturella strukturen är så omfattande och vittförgrenade att de påverkar allas våra liv på snart sagt alla områden.
Sexualiteten är naturligtvis inget undantag.
Jag är feminist, men ändå njuter jag av att sexuellt dominera en kvinna. Jag ser ingen konflikt i det, eftersom jag vet att det bara är en del av min hjärna som tänder på det och att jag inte alls ser henne på samma sätt till vardags, utanför sägen och spelet. Jag känner det som jag städat undan all manschauvinism till en enda lite mörk skrubb i min hjärna, och där inne, bakom en tung ekdörr och dubbla lås ligger den och bubblar i koncentrerad form - redo att kasta sig över nästa "offer", nästa villiga lekkamrat.
Men det är jag själv som väljer om jag går in i rummet och låter mig fyllas av känslorna i det, inte mörkret där inne som styr mig. Ibland kan det knacka där inifrån, det där inne påkallar min uppmärksamhet när det ser en flicka som faller det i smaken - men det är jag som väljer om jag går in i rummet, och det vet mörkret där inne. Jag har kontrollen, inte det.
Jag talar om ett mörker, för de känslor som finns där inne är verkligen mörka och förfärliga. Där finns varken jämlikhet eller respekt, där regerar de mest inpyrda gamla könsroller och stereotyper - där har män all makt och kvinnor har bara att lyda frivilligt eller tvingas till det.
Det är den mest reaktionära könsmaktsordning man kan tänka sig och så långt från den progressiva utveckling jag i själva verket önskar mig för samhället och världen.
Dessa mönster och föreställningar finns ju likväl i mig liksom alla andra människor, vi utsätts alla för dem från barnsben och de kommer alla att prägla oss omedvetet.
Den största insats feminismen kan göra på det individuella planet är att medvetandegöra dessa föreställningar - låta oss med nyktra ögon se de krafter som påverkar oss, så vi i våra dagliga liv har möjligheten att sätta oss över dem, motarbeta dem och själva styra våra liv istället för att låta oss styras.
Men även med fullständigt medvetande om dessa föreställningar upphör de inte att existera. Det vi en gång lärt oss sitter djupt i vårt medvetande och vi kan aldrig helt utplåna det. Vi kan lyfta det ur det undermedvetna till det medvetna och där i vårt dagliga liv motarbeta det, men vi kan inte utrota medvetenheten om dessa föreställningar inom oss.
Lika lite kan vi styra över vår sexualitet eller tvinga den att anpassa sig efter våra ideologiska värderingar.
En intellektuell medvetenhet om det moraliskt förkastliga i en reaktionär och ojämlik könsmaktsordning, hindrar inte på något sätt en känslomässig upplevelse av sexuell upphetsning över sådana inslag i våra sexuella fantasier.
För det är skillnad på fantasi och verklighet och vad vi finner njutbart att tänka behöver inte alls vara saker vi i verkligheten vill göra eller se hända.
Därför ser jag ingen motsättning i att som man vara både feminist och sexuellt dominant - i själva verket ser jag feminismen som självklar inte bara till vardags, utan även inom min sexualitet.
Endast som medveten feminist kan jag riktigt jämlikt möta en sexuellt undergiven kvinnas önskan att tillsammans med mig för ögonblicket lämna verkligheten och tillsammans njuta av vår gemensamma, förverkligade sexuella fantasi.
Endast då kan vi båda vara trygga i vetskapen om att de roller vi spelar inför varandra enbart är uttryck för vår sexualitet, inte ett sätt att uttrycka verklig misogyn eller självdestruktivitet.
Bra skrivet!
SvaraRaderaJag är både sexuellt och romantiskt ug (dvs min partner) - och för mig ligger det ingen motsättning i att vara detta och samtidigt feminist. Jag undrar dock hur du/ni ser på det? Jag noterar ju att blogginlägget skriver om det enbart sexuella... Och jag tycker att i feministbdsmdebatten saknas den romantiska D/s 24/7 relationen - som ändå kan vara på jämlik basis och med feministisk medvetenhet.
Jag tycker det är oerhört tråkigt att ämnet feminism och bdsm är tabu.
SvaraRaderaJag tror det är jätteviktigt att belysa att det inte handlar om förtryck så som många verkar tro nu, utan är en sexuell läggning på samma sätt som det är att vara till exempel bisexuell eller homosexuell.
Personligen tror jag det skulle vara bra med en öppen debatt där ingen är där för att döma, något jag tyvärr tror att många feminister gör.
Dessvärre har jag ingen erfarenhet om den form av relation du nämner och känner att jag därmed har svårt att diskutera ämnet men du är varmt välkommen att skriva ett gästinlägg om ämnet. Det är bara att mejla till ovanstående mejl.
Ja, gärna... Jag återkommer!
SvaraRaderaDet ser jag fram emot.
SvaraRaderaHur en än vänder och vrider på det så finns det saker å ting som aldrig går ihop med feminism. Eller är feministiskt. Men det betyder inte att en inte kan vara feminist eller vara feministisk i andra delar av ens liv.
SvaraRaderaJag tänder på att vara undergiven och bli behandlad på ett sexuellt förnedrande sätt, som kan kopplas till kvinnoförnedrande mainstreamporr eller bara dominans där det spelas direkt på könsnormer. Saker som jag annars skulle störa mig på eller rent av blir förbannad på kan i kontexten då någon gör det mot mig sexuellt blir något jag istället njuter av. Samtidigt så kan jag tända på att vara dominant. Så jag är en switch.
Sen tittar jag rätt mycket på porr, inklusive mainstreamporr.
Men aldrig skulle jag kalla något av det för feministiskt, eller använda feminism som en sköld för att försvara det jag gör. Inget av det går ihop med feminism, inte för mig i alla fall. Eftersom det vore som att säga att allt går ihop med feminism oavsett vad det är.
Eftersom jag vill kunna leva en värld där vi inte längre delar upp varandra i grupper och där misogyni och sexism inte längre finns. Eller annat förakt, hat och fobi. Där vi inte förstärker maktordningar såsom könsmaktsordningen. Men detta kommer aldrig kunna ske så länge vi förstärker denna ordning, oavsett om vi gör det i vardagen eller sexualiserar det som görs inom BDSM. Status quo kommer fortsätta vara den som råder.
Jag är medveten om detta och gör ändå som jag gör. Men jag förstår att jag är en del av problemet, inte lösningen. Oavsett hur feministisk jag är i andra delar i mitt liv.
Bättre tycker jag att vara ärlig alltså än att gömma sig bakom feminism som så många gör. Feminism är ingen frizon för att få säga eller göra vad som helst.
Fumikofem: Feminismen handlar bla om att frigöra kvinnor - liksom män - från den rådande könsmaksordningen och genusrollernas tvångströja - inte sant, det borde vi kunna enas om?
SvaraRaderaVarför i all världens dar vill du då ersätta gamla sexistiska förbud mot kvinnlig sexualitet med samma förbud, denna gång bara i feminismens namn?
Att acceptera tanken på att en feministiskt medveten kvinna skulle kunna välja att i vissa stunder frivilligt underkastar sig en feministiskt medveten man (eller tvärt om) när de tillsammans spelar på gamla förlegade könsstereotypa roller, för att de bägge tillsammans finner njutning i det, är inte alls detsamma som att säga att allt går ihop med feminism.
Det jag beskriver är tvärt om en mycket nogrannt reglerad relation där den feministiska medvetenheten är väldigt viktig.
Massor av feministiskt omedvetna människor gör hela dagarna precis det du talar om - förstärker den rådande könsmaktsordningen genom omedvetna beslut.
Vanliga, feministiskt omedvetna killar och tjejer gör en massa sexistiska saker - som att ha oreflekterande, ojämnlik sex.
Det jag talar om är undantagen - de fall där feministiskt medvetna människor tar medvetna beslut att för en stund leva ut sina sexualitet med varandra.
Det upplever inte jag som en del av problemet, som du kallar det - utan tvärt om en del av lösningen.
Dominant eller undergiven sexuell läggning kommer att finnas med människor länge än - kanske för alltid. Vi kan inte välja vår sexualitet och ingen människa borde tvingas att förtränga sin - men som medvetna människor kan vi med öppna ögon frivilligt gå in i relationer där bägge parter på en jämlik basis får utlopp för sin sexualitet, utan att det behöver förstärka någon gammal inpyrd könsmaktsordning.
DomGuy:
SvaraRaderaSkulle du genom sex spela på könsmaktsordningen om den inte fanns? Nej det skulle du inte. Det du gör är ett resultatet av den värld du lever i, inte något naturligt. Att tända på misogyni och könsmaktsordningen i sängen är inte att motverka det oavsett hur medveten du är. Detta kommer du aldrig ifrån. Du spelar på dess regler. Det är inte heller naturligt för då kan en säga att könsmaktsordningen är något naturligt.
Att vara medveten om detta är viktigt anser jag. Jag sitter inte och lurar mig själv att porren jag tänder på, eller att jag är undergiven i sängen, kommer förändra världen oavsett hur medveten jag är.
Det är hela tiden två steg framåt och ett tillbaka. Men var medveten om det istället för att vifta bort det.
Fumikofem: Du talar som om jag påstått att min sexualitet skulle motverka könsmaktsordningen och göra världen till en bättre plats - det har jag aldrig sagt.
SvaraRaderaVad jag sagt är att det går utmärkt att kombinera en ideologisk övertygelse med en sexuell läggning - om man gör det på rätt sätt.
Naturligtvis är även sexualiteten delvis socialt konstruerad och inte enbart naturlig, precis som du säger.
Naturligtvis spelar dominant/undergiven sexualitet på förlegade könsstereotyper vi alla har inom oss, oavsett hur medvetna vi är om det orättfärdiga i dem.
Men detta är ett teoretiskt resonemang och vi lever ju inte i en teori - vi lever i verkligheten som den ser ut, idag.
Och i den verkligheten finns det många människor av alla kön som ser dominans/undergivenhet som en självklar del av sin sexualitet - präglade därtill av den sociala överlagringen.
Så vad skall vi göra med den praktiska konflikten att vår sexualitet inte tycks gå ihop med vår ideologiska övertygelse?
Förtränga vår sexualitet för att den inte passar vår ideologiska teori? Eller förkasta vår ideologiska övertygelse för att den inte går ihop med vår sexualitet?
Svaret är att vi inte för feminismen ett enda steg framåt genom att förtränga vår egen sexualitet - vilket skulle krävas för att kalla sig feminist enligt din definition.
Lika lite för vi den framåt genom att hävda att den är inkompatibel med vissa sexuella läggningar - det vore detsamma som många religiösa samfunds förbud mot homosexualitet.
Sexualiteten är en privatsak och inte en ideologisk fråga - problemet är könsmaktsordningens genomslag i samhället i stort, inte vad jag och min partner gör tillsammans i vår avskildhet.
Men medvetenheten är hela tiden nyckeln - som medvetna feminister vet jag och min partner att det här är ett avsteg från verkligheten vi gör tillsammans.
Vi sätter en parentes där lekan börjar och slutar och inom den parentesen tillåter vi oss att njuta av vår sexualitet tillsammans - på det sätt vi själva väljer.
Det gör oss inte till sämre feminister - det gör oss till feminister som accepterar och bejakar vår sexualitet i konsensuellt umgänge, svårare än så är det inte.
För mig personligen är det inget problem att hålla feminism och sexualitet åtskilda. Jag ser snarare problematiken i att personer som ägnar sig åt bdsm alternativt har fetischer som till exempel korsetter, anses av många feminister motverka det man står för.
SvaraRaderaJag har själv burit korsett och då blivit kallad antifeminist. Vilket absolut inte stämmer.
Jag tror det är jätteviktigt att hålla en dialog utan att döma ut någon bara för att denne råkar ha en sexuell läggning som innebär att han eller hon får stimulans av smärta, förnedring eller andra saker.
Jag tror det är jätteviktigt att inte låta feminismen bli ytterligare ett verktyg för att kontrollera människors sexualitet.
Kvinnors sexualitet har genom alla tider omgärdats med skyddsmurar och moraliserande pekpinnar. Jag tycker det är tragiskt att försöka ersätta gammalt moraliserande (t.ex. kvinnan ska hålla på sig till efter äktenskapet, hon ska njuta lagom mycket av sex, hon ska inte ha alltför många sexpartners osv osv) med nytt moraliserande (t.ex. bdsm är ”en del av problemet”, och den kvinna som är undergiven/man som är dominant sin partner i en sexuell/romantisk relation kan inte vara det på ett feministiskt sätt). Oavsett om det är gammalt eller nytt moraliserande blir det ju lika unket – och handlar om exakt samma sak, nämligen att skuldbelägga sexualiteten.
SvaraRaderaDet som är viktigt är ju att det är ett fritt val. Visserligen är det en intressant fråga vilka val som egentligen är fria, och i vilken utsträckning man är påverkad av arv och miljö – men lösningen ligger inte i att godtyckligt peka ut vad som är politiskt korrekt och vad som inte är det. Som jag ser det, måste feminismen försvara kvinnors rätt att välja, vara och handla på det sätt man själv väljer (även om det då är sexuellt undergivet), och dessutom ta kamp mot förtryck och för rättigheter i den situationen man valt. Bland mycket annat ingår då att man har rätt till vilken sexualitet man vill – lesbisk, bög, transsexuell, undergiven, dominant – utan att bli anklagad för att vara vare sig ”onormal” eller ”ofeministisk”. Feminism innebär för mig i n t e att jag hela tiden måste vara i ledande position – men däremot att jag på ett naturligt och självklart sätt lika lätt ska kunna ta b å d e den ledande och följande positionen baserat på vad jag själv vill och väljer.
Och som bisats så är min personliga erfarenhet att om man jämför vaniljpar med bdsmpar så är eventuell maktförskjutning ofta mycket mer medveten hos bdsmparet – medan maktförskjutningen fortfarande är helt närvarande hos vaniljparet, där dock omedveten…