Gästskribent: Om att vara dominant feminist

Följande inlägg är skrivet av en bekant som är en dominant man men också feminist. Feminism och BDSM är ett ganska tabu-belagt ämne och när min bekant visade sig vara villig att skriva ett inlägg om ämnet hakade jag på. Han hänvisar all eventuella hat- och fanmejl till sitt darkside-konto DomGuy.

Om du är intresserad av att skriva ett inlägg, hör av er till fr.bitterfitta@gmail.com.

______________________________________________________________________

Jag är feminist. Och inte på det där oreflekterande "alla ska väl ha lika lön"-sättet, utan efter att ha tänkt igenom ideologin och jobbat med mig själv. Det finns en könsmaktsordning, kvinnor är undantaget - män normen och de föreställningarna som är kopplade till den här sociala och kulturella strukturen är så omfattande och vittförgrenade att de påverkar allas våra liv på snart sagt alla områden.
Sexualiteten är naturligtvis inget undantag.

Jag är feminist, men ändå njuter jag av att sexuellt dominera en kvinna. Jag ser ingen konflikt i det, eftersom jag vet att det bara är en del av min hjärna som tänder på det och att jag inte alls ser henne på samma sätt till vardags, utanför sägen och spelet. Jag känner det som jag städat undan all manschauvinism till en enda lite mörk skrubb i min hjärna, och där inne, bakom en tung ekdörr och dubbla lås ligger den och bubblar i koncentrerad form - redo att kasta sig över nästa "offer", nästa villiga lekkamrat.
Men det är jag själv som väljer om jag går in i rummet och låter mig fyllas av känslorna i det, inte mörkret där inne som styr mig. Ibland kan det knacka där inifrån, det där inne påkallar min uppmärksamhet när det ser en flicka som faller det i smaken - men det är jag som väljer om jag går in i rummet, och det vet mörkret där inne. Jag har kontrollen, inte det.

Jag talar om ett mörker, för de känslor som finns där inne är verkligen mörka och förfärliga. Där finns varken jämlikhet eller respekt, där regerar de mest inpyrda gamla könsroller och stereotyper - där har män all makt och kvinnor har bara att lyda frivilligt eller tvingas till det.
Det är den mest reaktionära könsmaktsordning man kan tänka sig och så långt från den progressiva utveckling jag i själva verket önskar mig för samhället och världen.

Dessa mönster och föreställningar finns ju likväl i mig liksom alla andra människor, vi utsätts alla för dem från barnsben och de kommer alla att prägla oss omedvetet.
Den största insats feminismen kan göra på det individuella planet är att medvetandegöra dessa föreställningar - låta oss med nyktra ögon se de krafter som påverkar oss, så vi i våra dagliga liv har möjligheten att sätta oss över dem, motarbeta dem och själva styra våra liv istället för att låta oss styras.
Men även med fullständigt medvetande om dessa föreställningar upphör de inte att existera. Det vi en gång lärt oss sitter djupt i vårt medvetande och vi kan aldrig helt utplåna det. Vi kan lyfta det ur det undermedvetna till det medvetna och där i vårt dagliga liv motarbeta det, men vi kan inte utrota medvetenheten om dessa föreställningar inom oss.

Lika lite kan vi styra över vår sexualitet eller tvinga den att anpassa sig efter våra ideologiska värderingar.

En intellektuell medvetenhet om det moraliskt förkastliga i en reaktionär och ojämlik könsmaktsordning, hindrar inte på något sätt en känslomässig upplevelse av sexuell upphetsning över sådana inslag i våra sexuella fantasier.
För det är skillnad på fantasi och verklighet och vad vi finner njutbart att tänka behöver inte alls vara saker vi i verkligheten vill göra eller se hända.

Därför ser jag ingen motsättning i att som man vara både feminist och sexuellt dominant - i själva verket ser jag feminismen som självklar inte bara till vardags, utan även inom min sexualitet.
Endast som medveten feminist kan jag riktigt jämlikt möta en sexuellt undergiven kvinnas önskan att tillsammans med mig för ögonblicket lämna verkligheten och tillsammans njuta av vår gemensamma, förverkligade sexuella fantasi.

Endast då kan vi båda vara trygga i vetskapen om att de roller vi spelar inför varandra enbart är uttryck för vår sexualitet, inte ett sätt att uttrycka verklig misogyn eller självdestruktivitet.

Barns könsroller

Riley verkar förstå precis vad det handlar om, trots sin låga ålder.

I älvornas rike

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg (som ni hittar här) om att jag anser att Disney inte är en bra förebild främst för unga flickor eftersom kvinnosynen de visar upp är förlegad och trångsynt.

Jag syftade främst på klassikerna och var benägen att hålla med om att de utvecklats med åren. Det var innan jag bläddrade i boken I älvornas rike. Eftersom jag inte hade möjlighet att läsa hela kan jag inte ge er en recension. Däremot lyckades jag ta en bild med mobilen och skriva av ett citat.

Det hela syftar på en älva som hade lite svårt att passa in bland de övriga älvorna.
"Tindra är en av de yngsta älvorna i älvdalen. Hon är vänlig, fräknig och lite knubbig på ett gulligt vis."

Bilden de visar upp är på en söt älva som onekligen är lite fräknig men inte ett dugg knubbig. Inte det allra minsta.

Barns kroppar ser inte ut som vuxna människors. Den är mindre och lite rundare. De flesta vuxna tycker att det är bedårande men ändå ger vi dem den här skeva bilden som förebild. En ung flicka kan omöjligt se ut som en vuxen kvinna i kroppen, hur smal hon än är. Här visar man upp en teckning på en flicka vars kropp är ritad efter en vuxen kvinnas proportioner och säger att den här personen är knubbig men hon är det på ett gulligt vis. Det man gör är att man ger barn ett ideal de omöjligt kan leva upp till.

Att ge en falsk bild av att det är så här ett barn skall se ut kombinerat med all uppmuntran om förändring av utseendet genom operationer, bantning och den senaste träningstrenden, kan skapa en onödig och orimlig press. Nej, vi kanske inte aktivt uppmuntrar våra barn att ta till de här metoderna men de exponeras för dem varje dag genom löpsedlar, reklam och övrig media. Barn har dessutom en stark tendens att göra som vuxna och den bild media visar upp av vuxna är inte sund. Speciellt inte för ett barn.

Disney är ett gigantiskt företag med enorm möjlighet att påverka. Ändå väljer de att trycka upp böcker som uppmuntrar de här skeva bilderna över hur, i det här fallet, en flicka ska se ut. Disney är ett kommersiellt företag, deras inflytande bygger på att människor köpt deras produkter och kommer att fortsätta göra det. Att de missbrukar sitt ansvar och inflytande enbart för att kunna få mer pengar i plånboken är oerhört oansvarigt och jag uppmuntrar människor att inte köpa såna här produkter.

Nej, jag säger inte att ni ska bojkotta produkter från Disney, det jag säger är att ni ska vara kritiska åt vad för samhällssyn ni levererar till era barn och barnbarn. Det kan vara en sådan enkel sak som att faktiskt läsa boken eller se filmen ni tänker ge dem. Att ta er den tiden är bland den finaste presenten ni kan ge era barn och till det samhälle de kommer forma.

"Tindra är en av de yngsta älvorna i älvdalen. Hon är vänlig, fräknig och lite knubbig på ett gulligt vis."

Bloggtips

Julen närmar sig med stormsteg och så gör också stressen vilket förklarar att jag inte skrivit något på några dagar. Tänkte i alla fall passa på att tipsa om en blogg jag råkade snubbla över.

Sofia Zettermark har en tendens att sätta fingret på spiken och skriver texter med slagkraftig argumentation. Hon beskriver sin blogg i följande citat: "Bloggen som helhet har ett allvarligt och viktigt mål: Att upplysa om feminism, fördjupa diskussioner, försöka förstå erfarenheter och lyfta fram perspektiv som gärna glöms bort i mainstream-debatten"

Hur som helst hittar ni Sofias blogg här --> http://zettermark.blogg.se/

Framröstad Lucia hotas att stoppas på grund av kukinnehav

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Kvinnlig diskriminering har blivit vardag. Det enda jag kan finna positivt i det är att samhället är mer medvetna om det och därmed kan hålla sig undan det. Det är något av en paradox.

Manlig diskriminering syns inte lika ofta men det betyder inte att den inte finns. I dagens DN skriver Jenny Stiernstedt om Östratornskolan i Lund där Sepehr Gharanfoli röstats fram till årets Lucia av skolans elever. Detta efter att frågan kommit upp i elevrådet om killar skall kunna ställa upp i valet av Lucia och efter en demokratisk omröstning kommit fram till att de absolut skall kunna ställa upp.

Det betyder dock inte att han kommer få ta på sig ljuskronan under morgondagen. Trots att skolan skryter med sitt elevinflytande gör nu personalen och elevernas föräldrar motstånd. Han kommer få svar under dagen om han kan ge sig ut på jakt efter en vit särk.

På Killebäckskolan i Södra Sandby har man valt att tackla frågan genom att helt enkelt ha två lucior, en manlig och en kvinnlig. Där motiverar musikläraren Christoffer Holmberg till Sydsvenskan att det är elevernas tåg och att de ska få vara med och påverka hur det ska se ut. Däremot drog de gränsen när det var någon som ville gå i tåget som Darth Vader.

Vi lever under 2011 talet och i ett av världens mest jämställda land och ändå kan många inte bortse från "tradition" och låta en person av manligt kön sjunga några sånger och läsa en dikt iförd en ljuskrona. Eftersom det traditionellt sett är kvinnor som skall göra det.

Det här bakåtsträvandet är något som absolut inte hör hemma i ett samhälle under utveckling. Och jag är inte den enda som anser det här. Citat från DO's hemsida: "Du kan anmäla till DO om du upplever att du har blivit diskriminerad och det har samband med kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder."

Om nu Sepehr inte får vara Lucia imorgon tycker jag absolut att han bör anmäla skolan till Diskrimineringsombudsmannen.

Disney som förebild

För ett bra tag sedan hade jag en diskussion med en väninna om Disneys kvinnoideal. Jag måste erkänna, jag är en sucker för Disney. Jag älskar att mysa ihop framför tv'n med en Disneyfilm. Favoriten är utan tvekan Mulan.

Även om jag är en sucker för dem kan jag omöjligt förneka att synen på kvinnan i dem är trångsynt och förlegad. Helt ärligt, den dagen jag väl får barn skulle jag vara tveksam att visa klassikerna för dem när de är små. Barn är så otroligt lätt att påverka och jag tycker verkligen inte att bilden på kvinnor som Disney visar upp är sund eller en bra förebild. Javisst finns det undantag, jag gillar Jasmine i Aladin som vägrar att bli bortgift och jag har ju redan nämnt Mulan. Men hur är det med de övriga? Lilla sjöjungfrun som ger upp allt för en kille hon inte ens har pratat med, Askungen som gifter sig med en kille hon dansat med under en kväll? Listan skulle kunna göras meterlång.

Det var lite knepigt med min väninna, hon hade lite svårt att ta in mina argument. Kanske framförde jag dem dåligt, vad vet jag. Jag vet dock att den dagen jag får barn kommer jag välja bort Disney för Astrid Lindgren.

Zach Wahls om homosexuellas rätt till barn

Zach Wahls är från Iowa i Usa. Han är som vilken 19-åring som helst, med undantaget att han är från en regnbågsfamilj. Han är uppfostrad av två kvinnor och har ett yngre syskon.
House of Representatives skulle göra en författningsändring vilket skulle innebära att förbjuda homosexuellas rättigheter till barn. Han höll då ett inspirerande tal om homosexuellas rätt.
Efter detta har han blivit hyllad i bland annat The Ellen DeGeneres show.