Badumiton no fansabisu

 Kan ni tänka er en liknande bild på en man?

Så här på kvällskvisten råkade jag stöta på följande artikel som går ut på att det nu blivit internationell regel inom badminton att kvinnorna måste bära kjol eller klänning. "För att öka intresset för damtävlingarna". Med andra ord ska man blotta kvinnornas kroppar för att herrarna skall ha något att titta på. Att kvinnorna är duktiga spelar ju självfallet ingen roll, då kan man ju självfallet titta på herrtävlingarna. Det som är viktigt är att man skall råka få glimtar av kvinnornas underkläder.

Japanerna har ett namn för det: fansabisu. Fanservice.

Kjoltvång upprör Badmintonsverige

Nu har det internationella badmintonförbundet kommit på hur man ska öka intresset för de allra största damtävlingarna: Med kjoltvång. 

– Jag vet inte om man ska skratta eller gråta, säger förbundskaptenen Per-Henrik Croona.
De nya reglerna gäller från och med den 1 maj i de allra största tävlingarna i världen, de så kallade superseries, och är tänkt som ett sätt att göra sporten mer attraktiv för publik och tv-tittare.

Annons:

Beslutet har upprört Badmintonsverige.

– Det internationella förbundet förvånar. De har alltid varit lite gammaldags, men på senaste åren har det kommit in nytt folk som har verkat vara lite mer vakna, och så kommer det här märkliga beslutet, säger Per-Henrik Croona till TT.
Indian open, som börjar på tisdag, blir sista tävlingen där spelarna tillåts ha shorts, sedan är det enbart kjol eller klänning som gäller.
Johanna Persson, före detta elitspelare (tre EM-brons samt kvartsfinal i OS 2004) och numera projektledare för Girls of badminton — en satsning att få in och behålla tjejerna inom sporten – tror knappt att det är sant.

– Jag tycker inte att det känns riktigt som 2011. Jag blir väldigt sugen nu på att dra igång en diskussion med hela badmintonetablissemanget om det här verkligen är något vi står bakom. Och så är jag nyfiken på om killarna har shortstvång, eller om de får ha kjol på sig?, säger Persson.
De nya reglerna är inte bara tveksamma ur ett jämställdhetsperspektiv, de kan också försvåra själva utövandet.
Ett par sköna, slappa shorts förstärker ju rörligheten.
– Det är inte alla som trivs i kjol på banan, en del som inte alls vill spela i det och rent praktiskt kan det vara störande med att ha en tygbit som fladdrar. Jättetråkigt besked, tycker jag.

Beslutet gäller dock varken i EM i Karlskrona eller i London-OS nästa år.
Först drabbade blir Sveriges främsta dubbelpar Emelie Lennartsson och Emma Wengberg.
– De spelar redan i kjol, men jag vet att Emelie helst skulle slippa, säger förbundskapten Croona.

Niclas Green/TT

Könsstympad drev fram ny lag i Kenya

Kenya införde i april en lag om förbud mot könsstympning. Lagen röstades igenom enhälligt efter att parlamentsledamoten Sophia Abdi Noor i ett unikt och känslofyllt inlägg berättat om när hon själv blev könsstympad som flicka. DN har träffat Sophia Abdi Noor.

Den nya lagen innebär att Kenya blir ett av några få länder i Afrika där kvinnlig omskärelse är förbjudet.
– Jag hade egentligen förberett ett annat tal när lagförslaget äntligen var uppe för debatt i parlamentet. Men plötsligt insåg jag att jag måste berätta om mig själv, inte för min egen skull utan för de tre  miljoner flickor i världen som omskärs varje år, säger Sophia Abdi Noor när DN träffar henne i Stockholm.

Annons:

Aldrig någonsin har en parlamentsledamot inför sina kolleger på ett liknande sätt berättat om sina personliga erfarenheter i Kenya. Och Sophia Abdi Noor gjorde det dessutom i ett tabulagt och självutlämnande ämne. Det gav genast eko i radio, tv och tidningar över hela Kenya.
Sophia Abdi Noor var sju år gammal när hon och åtta av hennes jämnåriga kamrater blev förda till en gammal kvinna som skulle utföra ritualen. Kvinnan var på väg att bli blind, och med ett rakblad, utan bedövning, skar hon bort flickornas könsorgan och sydde igen med taggar från ett akaciaträd.

– Tre av oss förblödde och dog. En av dem var min allra bästa kompis.
Sophia Abdi Noors far tog henne till sjukhus där hon fick blodtransfusioner, men hennes liv hade förändrats för alltid. Varje menstruation var enormt smärtsam och hon klarade inte att gå i skolan. Genom åren missade hon varje månad många lektioner, vilket påverkade hennes studieresultat negativt. Men snart var det dags för nästa mardröm: bröllopsnatten.
Sophia Abdi Noor och hennes man kämpade i tre nätter för att fullborda ett samlag. Till slut tvingades Sophia Abdi Noor att uppsöka sjukhuset för att få sin vagina öppnad med skalpell.

Under sin berättelse i parlamentet bröt Sophia Abdi Noor samman flera gånger och många av parlamentsledamöterna grät tillsammans med henne, även de som tidigare varit emot lagförslaget.
– Efteråt kom flera av de manliga ledamöterna fram till mig och sa: Jag har inte förstått vad min fru och mina döttrar fått genomlida. Självklart måste vi få ett stopp på detta.
Sophia Abdi Noor har kämpat mot könsstympning i över 16 år och är en av grundarna av kvinnorättsorganisationen Womankind Kenya. Organisationen driver ett barnhem och en skola för föräldralösa flickor i staden Garissa och som finansieras med svenska pengar.

Nadia Dyberg

utrikes@dn.se

 

En gåva som faktiskt betyder något

Mors dag närmar sig med stormsteg och precis som fars dag och alla hjärtans dag är jag inte ett stort fan av högtiden. Jag har alltid sett såna högtider som ett sätt för handen att kränka "billiga" presenter. Att ha en specifik dag att fira en person man älskar, må vara en förälder eller en partner, känns så tillgjort. Jag är en av de där som använder argumentet att man ska visa kärlek varje dag.

Därför har presenter vid dessa tillfällen inte varit något jag roats av utan då ger jag hellre en otippad present vilken annan dag som helst då dessa betyder mer.

Jag är numera beredd att ändra min åsikt. Jag har tidigare skrivit om hjälporginisationen ActionAid som bland annat arbetar för att underlätta livet för fattiga kvinnor och barn. De vill nu tipsa om en bättre mors dag-present än en bukett tulpaner. En åsna! Åsnan ges till kvinnor i områden där man behöver hjälp med transporter. Med hjälp av åsnan får kvinnorna med sig mer varor till marknaden – och kan skicka barnen till skolan istället för att låta dem hjälpa till att bära. En annan postiv effekt är persontransporter – till sjukhus eller vård. I utbyte för din gåva skickar de tillbaka ett gåvokort som man kan ge till sin egen mamma.

De har även flera andra presenter. Det är allt från en bikupa till en by-barnmorska till en vattenpump.

Det jag vill ha sagt. Du som planerar att fira din mamma på Söndag, varför inte ge henne en present som faktiskt betyder något?

Kvinnan på bilden heter Anesi Samu och bor i byn Chidzanja i Malawi.
Genom ActionAid har hennes by fått flera åsnor. Så här säger Anesi:

”Det är så långt till den närmaste hälsokliniken att när människor blir sjuka hinner de inte dit i tid. Det är också väldigt långt till våra fält och det är svårt för oss att ta oss dit och ta hem skördarna. ”

För sju år sedan var Anesi gravid, men fick plötsligt missfall i tredje månaden. Hon förlorade mycket blod och blev medvetslös. Hennes liv och hälsa var i stor fara.

”Men mina grannar använde åsnan och kärran för att ta mig till sjukhuset”, berättar Anesi. ”Tack vare att åsnan var så snabb gick mitt liv att rädda. Innan vi fick åsnor i Salima dog människor för att de helt enkelt inte kunde ta sig fram till vården i tid. Åsnorna är till så mycket hjälp, sedan vi fick dem har livet i byn blivit lättare. Viktigast av allt är att förbättringarna kommer många människor till gagn”

Klicka här om du vill skänka en åsna

Om den tolvåriga horan

"Har du hört Friday?"
"Nej?"
"Ja men alltså, den här tolvåriga horan fick i present av sina föräldrar att göra en musikvideo. Kolla!"

Det var en ung alternativ kille som talade om Rebecka Blacks video Friday på tåget och jag satt i sätena på andra sidan gången och skar tänder av ilska tillsammans med två vänner.

Idag ångrar jag innerligt att jag var för feg för att ställa mig och läxa upp killen.


Jag förstår verkligen inte vad det är som gör att hon blivit mordhotad och blir kallad för tolvårig hora på ett tåg i Sverige. Nej jag är inte särskilt förtjust i varken låten eller videon men det innebär inte att hon förtjänar att utstå den behandlingen som hon blivit utsatt för. Hon är en söt tjej som fått en dröm uppfylld av sina föräldrar. Det är ju jättestort! Varför kan människor inte bara glädjas med henne istället för att gnissla tänder av ilska och avundsjuka?

Ja, jag är övertygad om att folk är avundsjuka. Speciellt den alternativa killen på tåget söderut som satt och spelade hennes låt högt på mobilen, om och om igen. Trots att hon är "en tolvårig hora".

Surt sa räven.

Rebecka Blacks video Friday.

Världens värsta argument

Häromdagen diskuterade jag med ett par bekanta och ordet man dök upp i konversationen. Inte som i att "en man, flera män" utan snarare som i "man brukar göra så".

Diskussionen handlar i hur man skall formulera sig när man talar som ett kollektiv och en av diskussionens deltagare (som är kvinna) lägger fram förslaget att man kan använda just ordet man. En annan som närvarande säger att hon helst undviker det eftersom hon anser att det är en diskriminerande benämning. Efter lite diskussion fram och tillbaka slänger tillslut den som först gav förslaget ut världens sämsta argument.

"Jag känner inte att jag diskriminerar mig själv".

Jag kan nog inte säga hur innerligt trött jag är på detta obeskrivligt korkade argument. Det är ett så uppenbart sätt att visa att man inte hyser minsta lilla respekt för den som faktiskt känner sig utsatt, eftersom man själv inte påverkas negativt av det. Denna egoism är något som verkligen retar gallfeber på mig.

Det är helt okej att känna att man inte diskriminerar sig själv genom att använda olika uttryck eller ett visst sorts beteende. Däremot är det inte okej att rättfärdiga ett sådant beteende när det går ut över andra eftersom man själv inte känner sig påverkad.