Feminister har helt enkelt fått för lite kuk

Jag tror visst att Stefan Jensen, journalist på Slitz slog huvudet på spiken. Vi feminister är så arga, inte för att vi lever i ett kvinnofientligt patriarkat, utan helt enkelt för att vi fått för lite kuk. Och det måste man ju förstå! Det där med för lite lön, sexuell diskriminering och allt det där andra är ju bara hysteriska kvinnors vanföreställningar som kommer försvinna efter att vi blivit påknullade med lite bondage och smisk. Det är ju givet! Varför har ingen tänkt på det förut?!

Tyvärr är det inte jornalistens inställning som är det mest tragiska, utan det är att den inställningen finns bland många. Och argumentet om att feminister skulle behöva ett ligg är ett argument som kommer upp om och om igen. Jag antar att idioterna som använder sig av dessa argument är de som läser eller blir journalister på Slitz.

Ni kan läsa artikel här nedan och eftersom jorunalistens namn och mailadress är länkat precis nedanför artikeln på deras egna sida tar jag mig friheten att kopiera in även dessa här.

Ligg med en feminist!

Jensens guide till sex med manshaterskor.

Världen, kära läsare, har sett sin beskärda del av så kallade pseudovetenskaper: Under medeltiden kunde man knappt sticka lite på måfå med lansen utan att träffa en alkemist i kåpa och helskägg, som påstod sig kunna förvandla guld till bly med hjälp av ett skålpund svavel och lite paddblod.

På slutet av 1800-talet hade vi spiritisterna, som trodde att de dödas själar kunde kontaktas med hjälp av diverse instrument. Under tidigt 1900-tal var frenologin allmängiltig: Genom att mäta pannbenets sluttning och tinningarnas vinklar kunde man få reda på allt om kraniets ägare.

Alla dessa vanföreställningar har haft en begränsad storhetstid i akademiska kretsar, innan rationella män till sist skakat på huvudet och lagt fram klara bevis för det de flesta länge misstänkt: Detta är humbug, och dess förespråkare är charlataner.

Idag har vi genusvetenskapen. Ordet är vad vi språk- och sexualvetare kallar en oxymoron: en självmotsägelse. Vetenskap antyder bevis, mätbarhet och tydlighet. Ett plus ett är två. Genusvetenskap handlar mer om åsikter och påhitt. Man plus kvinna är lika med nätverk av satanistiska hallickar.

Denna månad ska vi prata om en aspekt av genusvetenskapen som ofta hamnar i skymundan medan könsdebatten rasar för fullt: Konsten att ligga med dem som utövar den. Feminister, alltså.

Varför skulle man alls vilja ligga med en feminist, undrar du kanske? Har de inte hår under armarna, är folkilskna och skulle i vilket fall som helst sitta hemma och läsa Simone de Beauvoirs samlade dravel med en kopp beskt te och en hink Ben & Jerrys? Icke, säger Jensen!

Precis som hos andra självpåtaget frigida kvinnominoriteter – frikyrkliga, till exempel – finns en utsvulten libido inom varje feminist som fullständigt exploderar när den väl släppts lös.

Varje feminist har ett undermedvetet som inte gjort annat än att tänka på sex ända sedan hon svärtade håret och klippte luggen efter linjal, och det har bara legat och längtat efter att få ta full kontroll under några passionerade timmar. Du kommer inte att tro dina ögon. Det kan rentav bli en av de mest kinky eskapader du någonsin haft turen att uppleva.

En käck liten konstfackelev som bara några timmar tidigare stått och hållit en exceptionellt förvirrad monolog om könskvotering för den uttråkade undertecknad var strax därefter den pådrivande parten i följande meningsutbyte:
– Ja! Där! Ja! Bind mig! Smiska mig!
– Alltså, om du verkligen vill, visst, men är inte det lite väl förnedr…
– Håll käften och smiska mig, din, din… MAN! Åh! Ja! Åh!-i!-oh!-åh!-ah… etc.

Utöver detta tunga säljargument är det förstås en god gärning du gör. Efter att din utvalda feminist fått uppleva den fullständiga sexuella tillfredsställelsens njutning kommer hon förmodligen att inse att livet är på tok för kort för att sitta på dunkelt upplysta kaféer och vara arg för saker saker hon inbillat sig.

Och till sist: Feministen är den kanske tyngsta skalpen i den sannolikt digra listan över kvinnor du idkat könsumgänge med. Detta är bra för dig och ditt självförtroende, och bara tanken på din framgång i nedläggandet av detta det svåraste av byten kommer att vara nog för att hålla ett självgott småleende på dina läppar i många herrans år framöver. Grattis på förhand.

Hur gör man, då? Liksom pirajor, lejon och myggor är feminister i flock bäst att undvika. De är extremt duktiga på att sabotera varandras ragg, främst genom att antyda att den som blir raggad på är en förrädare mot gruppen.

Det passivt-aggressiva utdelandet av dåligt samvete, som i urminnes tider varit kvinnans främsta psykologiska vapen, har inom denna subkultur förädlats till oanade nivåer. Alltså: För att det över huvud taget ska vara värt att försöka bör du skilja ut bytet från resten av stimmet. Därefter ska du inleda diskussion.

Det vanligaste misstaget bland oerfarna feministraggare är att lyssna på vad feministen har att säga, och att låtsas hålla med den. Låt oss lyssna på ett exempel ur verkliga livet, som jag med visst nöje kunde observera på lokal härom helgen.

De medverkande var en söt tjej med Pippi Långstrump-flätor och Dr Martens, samt en halvpackad, svinkåt reklambyrå-AD med fem-i-två-desperation i blick:
– …och det är könsmaktsbalansen i samhället som gör att det finns en underklass, det är en agenda som drivs medvetet av patriarkatet…
– Precis, precis… det är för jävligt, är vad det är (karln skakar förstående på huvudet).
– …och det är därför det måste lagstiftas om att få in fler kvinnor i bolagsstyrelser och i riksdagen, eftersom de har kvinnliga egenskaper…
– Exakt, precis… Vill du ha en drink till?
– Nej. Enligt queerteorin…

Det här debaclet pågick tills feministen blev upplockad av sina vänner, som eskorterade henne till säkerheten. Vår stackars hjälte blev stående som den idiot han var, och hans enda sängkamrat blev sannolikt den kebab han köpte på vägen hem.

Feminister är vana att bli behandlade på det här sättet, i synnerhet de som ser bra ut. Folk vågar inte säga emot, i tron om att detta kommer att omintetgöra den redan oändligt lilla chans som finns att få gänga henne.

Resultatet blir att hon omedelbart kategoriserar lyssnaren som ännu en kastrerad och kuvad icke-man, och ser honom som ett föreläsningsobjekt utan något som helst sexuellt intresse.

Det korrekta förfarandet är att anta en air av roat, lätt nedlåtande ifrågasättande, alltid med glimten i ögat. Driv lite med henne, men inte för uppenbart så att hon blir arg och börjar debattera. Låt det sneda, halvdryga men ack så charmiga leendet utföra sin magi.

Vägra att spela på hennes planhalva. Håll henne osäker på vad du egentligen tycker, och låt henne på inga villkor lura dig till att tala allvar. Detta desarmerar hennes bitska, radikala grundinställning, och gör henne motvilligt intresserad och nyfiken.

Efter att den värsta feministisen har smält kan du börja behandla henne som halvtam: Akta fingrarna och ta det varligt, men börja ändå låta dina avsikter framgå med lagom subtila antydningar. Innan du vet ordet av kommer hon att ligga på rygg under din takspegel och spinna som en katt. Tacka mig vid tillfälle.

Stefan Jensen
stefan.jensen@slitz.se