Häromdagen diskuterade jag med ett par bekanta och ordet man dök upp i konversationen. Inte som i att "en man, flera män" utan snarare som i "man brukar göra så".
Diskussionen handlar i hur man skall formulera sig när man talar som ett kollektiv och en av diskussionens deltagare (som är kvinna) lägger fram förslaget att man kan använda just ordet man. En annan som närvarande säger att hon helst undviker det eftersom hon anser att det är en diskriminerande benämning. Efter lite diskussion fram och tillbaka slänger tillslut den som först gav förslaget ut världens sämsta argument.
"Jag känner inte att jag diskriminerar mig själv".
Jag kan nog inte säga hur innerligt trött jag är på detta obeskrivligt korkade argument. Det är ett så uppenbart sätt att visa att man inte hyser minsta lilla respekt för den som faktiskt känner sig utsatt, eftersom man själv inte påverkas negativt av det. Denna egoism är något som verkligen retar gallfeber på mig.
Det är helt okej att känna att man inte diskriminerar sig själv genom att använda olika uttryck eller ett visst sorts beteende. Däremot är det inte okej att rättfärdiga ett sådant beteende när det går ut över andra eftersom man själv inte känner sig påverkad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar